När jag köpte hönsen hos Jan Perdén, genbanksansvarig för Skånsk blommehöna i Svenska LanthönsKlubben,
skrev vi ett genbankskontrakt. Jag har inte fått mitt medlemsnummer, så jag fick inte
kontraktet med hem, men han skickar det så fort det är klart.

Att ha genbank innebär att man är med och bevarar en gammal lantras.

Det här kan man läsa på www.kackel.se

Den levande genbanken

Alla de hönsflockar som finns hos folk, där hönsen lever och fungerar, är den levande genbanken. Det är bra för variationen inom rasen - den blir större när det är många små flockar spridda på olika håll.

Höns med genbanksintyg går att följa hela vägen tillbaka till ursprungsbesättningen, ända tillbaks till de djur som först tillvaratogs. Tack vare dessa intyg vet man idag vad de har för härstamning och vilka andra höns i genbanken hon är släkt med.

I genbanken har man koll på vad som händer med rasen. Genom att fylla i en enkel årsrapport görs det möjligt att se så det inte går snett på vägen, utan att djuren håller sig friska och oförändrade.

Genbanksdjuren måste få lov att leva och sprätta på folks gödselhögar och det är inte så märkvärdigt, det här med genbank. Det går faktiskt att vara med och bevara en unik liten rest av vårt kulturarv genom att ha något så okomplicerat som en liten hönsflock som i princip sköter sig själv.