ankispassion

Vi slapp ju att slakta vår ungtupp och det känns skönt. Tur hade vi som fick honom såld till en genbank!

Jag tycker det känns svårt att avliva ett djur, men jag måste ju lära mig det om jag ska kunna ha kycklingar.

 

Vår kyckling har haft ett bra liv, fått växa upp med sin mamma och levt i en flock, gått fritt omkring i trädgården, fått leva på ett för höns naturligt sätt. Den har sluppit äta kraftfoder för att växa sig stor så snabbt som möjligt, som industrikycklingar gör. Kycklingarna som vi köper till ett billigt pris i butikerna, lever sitt liv utan en mamma, har fått växa upp snabbt, de slaktas vid 5-6 veckors ålder. De växer så snabbt att skelettet inte hinner med, många kan inte gå ordentligt. De får inte gå utomhus, utan tvingas gå inne i stora hallar med tusen andra kycklingar. Det är inget naturligt liv för en kyckling!

 

Det finns ju även KRAV kycklingar att köpa. De har levt ett bättre liv än industrihönsen ovan. De lever längre och tvingas inte växa så snabbt. Vi köper helst dessa kycklingar, även om det blir dyrare. Men egentligen skulle vi kunna föda upp de kycklingar vi själva äter och då ingå i självhushållningen tillsammans med äggen vi får av hönorna och de frukter och grönsaker vi odlar.

 

Nu kom vi undan slakten i år, men nästa år hoppas jag på många kycklingar. Om vi ska bli självförsörjande på kyckling, behöver vi minst 12 stycken om året...