ankispassion

 Till min älskade pappa!

 

Under hela min barndom var det du som visste bäst. Om det var något jag undrade över, så var det bara att fråga dig.  Du hade alla svaren! Du tog hand om oss alla i familjen på det bästa sätt du kunde i alla lägen!

 

Varje sommar åkte hela familjen bil till ditt barndomshem i Sporrkullen. Du sjöng i bilen, jag minns särskilt låten 'Nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort, nu ska 34:an i himlen in'. Vi sjöng så klart med, det var svårt att låta bli, det blev en glad stämning! Farmor var helt underbar och blev så glad att se oss. Vi drack alltid hemlagad saft till hembakta kakor och bullar. Det var så härligt att vara där på landet, med utedass och jordkällare. Vi plockade frukt i trädgården och sköt luftgevär mot pricktavlan på vedbon. Det var semester det!

 

Du jobbade och slet, förutom ditt vanliga jobb som flygtekniker, sydde du fotbollar. Du och mamma ville så gärna att vi skulle skaffa ett hus. Så snart räckte pengarna till en tomt och där röjde du undan träd och buskar och sen byggdes huset. Alla var glada och du jobbade på, fotbollarna byttes mot försäljning av försäkringar. När vi flyttat in, byggde du den låga, fina muren ut till gatan. Du byggde staket mot grannen och anlade trädgården. Så småningom byggde du uterummet. Allt det gjorde du för familjen. Jag var så stolt över dig, pappa!

 

Några år senare började vi bygga vårt hus och du var med och hjälpte till så mycket du kunde och hann. Du kunde ju så mycket! Var det något vi undrade över, så var det bara att fråga dig. Tack för all hjälp!

 

Du var en riktig arbetsmyra och hade alltid nya projekt på gång. Du har lärt mig så mycket och jag är, liksom du varit, en "göra-människa". Jag är så glad och tacksam över att just du var min pappa! Jag älskar dig!

 

Nu är du borta och jag saknar dig. Men du lever ju kvar i mig, vi är lite lika, du och jag!

 

Tack för allt!